Den folksamling vi såg fick vi senare veta att det var en jätte lång kö. Folket som står där och köar är immigranter från bla. Zimbabwe som måste gå till "inrikesdepartementet" för att få en ny stämpel i sina papper. De var tvugna att gå dit varje dag för en ny stämpel som tillät dem att stanna i landet ännu en dag.
Väl på kontoret träffade vi som planerat Steve Faulkner och han hade bjudit in några unga fackligt anslutna i olika förbund.
Vi blev då indelade i olika grupper då vi blev blandade med våra Sydafrikanska comrades.
Vi pratade och jämförde de olika politiska förhållandena i respektive länder och hur våra fackförbund ser ut. Vi kom fram till att vi har en del likheter och vi pratade även mycket om ungdomsarbetslösheten och vad vi kan göra åt det och hur vi ska engagera unga i facket. Det var en lärofull och intressant förmiddag.
Svenska kommunal tillsammans med våra Sydafrikanska comrades.
I mitten längsta fram ser ni the president of SAMWU.
Senare på dagen hann vi även med att åka och se ett "freedom charter monunment". I det här monumentet bevarar de " freedom chartes" som nu är uthugna i sten. De här dokumenten skrevs 26 oktober 1955, men monumenten restes inte förrän 1994.
Vi avslutade senare dagen med att åka till en av kåkstäderna i Kliptown. Det berörde mig fruktansvärt mycket att åka in där. Det var inte bara själva fattigdomen som var stark att se och uppleva utan hur man kan leva så där. Det kändes som att vi bara klampade in i deras liv, där kom vi hela, rena och med kameror och videkamera. Det kändes lite skrytigt på något vis samtidigt som jag verkligen led med dessa människor. Det är inte ett mänskligt värde att leva på det viset. Det är nog lättare för barnen att leva där än för de vuxna. Det är kanske hemskt det jag säger men barnen vet inget annat än de liv de lever i kåkstäderna, de är lite skyddade av sin egen oskuldfullhet. Barnen vi möte såg så glada och lyckliga ut över att vi kom och "hälsade" på. De lekte med sina leksaker och ville mer än gärna vara med på bild. Det är nog betydligt värre för de vuxna att leva på det viset och nu när jag själv varit där och sett och upplevt deras förhållanden så har man mer förståelse för människorna i och runt Johannesburg.
I kåkstaden Kliptown finns där runt 3000 skjul där det bor mellan 6-10 personer.
Barnen i kliptown.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar